Mormor
I måndags eftermiddag somnade min fina mormor in föralltid 88 år gammal.
Nu är hon hos morfar precis som hon har velat ett bra tag. Men det känns väldigt konstigt så jag tror inte att jag har förstått det eller kommer att förstå det före begravningen.
Men det känns ändå bra på något sätt att veta att hon inte lider mer och slipper att ha ont.
Kommer aldrig att glömma dig.
Vila i frid.
Tråkigheter.
Jag skrev i ett tidigare inlägg att vi ska ta vara på livet och verkligen njuta när det är bra. För det kan vända fort.
Det har det gjort, min fina mormor mår inte bra och har mest troligt bara några dagar kvar. Det är svårt att förstå, men livet är ju så. Snart är hon hos morfar.
Jag intervjuade henne på högstadiet, som ett skolarbete. Måste ta och leta reda på det. Har inte sett det på flera år. Ett fint minne, ett av alla fina minnen.
FinaFina mormor.
Tur att inte allt är mörkt och trist, tur att det finns annat som lyser upp tillvaron. Det är jag så tacksam för.
